Martina

Jag som driver hundig heter Martina Jahnke, jag är 27 år.
Jag föddes med hundhår i munnen!
Hela livet att jag haft ett brinnande intresse för djur och framförallt hundar.
Det var med familjens blandras Aste, som tyvärr gick bort för några år sedan, som jag tog steget in på en agilitybana på SBK för första gången för 13 år sedan. Vi tävlade lite i klubbnivå i agility, bara för skojs skull. Mina tävlingsnerver har aldrig varit bra!!! Jag har varit hjälpinstruktör på SBK och gick djurvårdar utbildningen i gymnasiet med inriktning på hund.
Under ett och ett halv år har jag varit med på diverse kurser på Bonizas hundskola i Eslöv som hjälpinstruktör. Samtidigt gick jag immi instruktörs utbildning. Jag är helt inriktad på vardagslydnad och valpträning.
Jag har tillsammans med min sambo en hemuppfödning av Staffordshire bullterriers. Jag jobbar även i djuraffär. Hundarna är mitt liv! Just nu bor det två hundar hemma hos oss, och två stycken har vi ute på foder.

Valputveckling och valpträning ligger mig varmast om hjärtat!

På fritiden är det hund, hund och åter hund som gäller för mig. Jag gör mitt bästa för att ge alla våra hundar individuell tid och även ta promenader och träna med alla tillsammans. Och med hundar hemma i olika åldrar så tar det större delen av dagen. Jag går även kurser själv lite då och då med mina egna hundar för att aktivera dom, och för att dom ska få ensamtid med mig en och en. Jag håller på med blodspår med två stycken av hundarna och diverse andra aktiviteter så som rallylydnad och agility.

Jag tränar och tävlar i lydnad med vår hane.

Eftersom vi även har kennel så blir det en hel del utställningar för vår del.

Min filosofi på hundträning är att vargblodet rinner fortfarande tjockt i våra hundar. Det får man aldrig glömma bort. En hund är ett djur med behov och behöver bli stimulerad både i kropp och själ. Den behöver en ledare att se upp till som är självsäker, trygg, positiv och vänlig. Men som är tydlig och som sätter gränser.
Det är för mycket prat om dominans över våra hundar och för lite om ömsesidig respekt. Först när vi visar hundarna respekt och tillit kan vi kräva det tillbaka.

Jag anser att när det gäller nyinlärning så berömmer jag när hunden gör rätt men ignorerar när hunden gör fel, detta för att hunden absolut inte ska tappa träningsgnistan. Men i vardagsträningen och livet så ska man absolut sätta tydliga gränser för sin hund och tala om för hunden när den går över gränsen. Dock absolut inte genom våld! Ett nej eller annat förbudsord som hunden kan, är guld värt i vardagen!

Erfarenheter
*Arbete djuraffär, speciellt inriktad på hund
*Diverse foderutbildningar via arbetet
*Massage och friskvårds kurs 1, för hemmabruk
*Massage och fysträningskurs

*Hjälpinstruktör på SBK
*Hjälpinstruktör på Bonizas hundskola i Eslöv

*Diverse kurser med egna hundar, tex valpkurs, vardagslydnadskurs, agitity, tävlingslydnad, rallylydnad mm

*Har gått delar av SKKs uppfödarutbildning